Vinden

Problem

Vindsutrymmet dras med ungefär samma problem som uteluftsventilerade krypgrunder. De numera välisolerade vindsbjälklagen gör att vindsutrymmena får i princip samma klimat som uteluften. Under de perioder när uteluften är kall och fuktig innebär det samtidigt att förutsättningar finns för tillväxt av mögel på vindsutrymmet. Risken är störst under höstarna när temperaturen ligger mellan 5 och 10 grader. Tillförs någon fukt under vinterperioden från underliggande våning genom någon otäthet i bjälklaget så är risken för kondens mot underlagstaket mycket stor.

 Normallösning

Av energiskäl behövs de välisolerade vindsbjälklagen. Varma skorstensstockar som går igenom vindsutrymmet höjer temperaturen och minskar därigenom risken för fuktskador. Detta börjar dock bli ovanligt när man idag går över till andra uppvärmningsprinciper som, elvärme, fjärrvärme eller värmepumpar.

Det viktigaste är därför att se till att det inte tillförs fukt till vindsutrymmet. Varken genom vindsbjälklaget eller genom otätheter i takets tätskikt.

Inneluften är oftast fuktigare än uteluften. Inneluften måste därför hindras att komma upp i vindsutrymmet. Normalt gör man detta med en 0,2 mm plastfolie på vindsbjälklagets undersida. Den får absolut inte placeras på den sidan som vetter mot vindsutrymmet. Det svåra är att se till att detta tätskikt verkligen är lufttätt. Det får alltså inte läcka luft vid vindsluckan. Inga ledningsdragningar får heller bryta igenom tätskiktet alternativt att de tätas.

Ett noggrant utfört yttertak ska inte leda till att fukt kommer in utifrån. Den ur fuktsynpunkt säkraste lösningen anses vara tegelpannor på papptäckt råspontad panel och med tillräcklig lutning på taket. Panelen har så stor fuktlagringsförmåga att en kortare uppfuktning kan magasineras i träet och torka ut senare. Undertäckning med skivor eller folie har inte den egenskapen och kan vara svårare att få så lufttäta att inte regn och snö kan komma in i vindsutrymmet.

Tidigare ansåg man alltid att ett vindsutrymme skulle vara ventilerat genom en luftspalt vid takfoten. Senare års forskning visar att detta snarast leder till fuktigare vindar. Under förutsättning av att vindsbjälklaget är tätt minskar luftens fuktinnehåll på vinden om man inte har ventilationsöppningar vid takfot. En viss ventilation behövs dock fortfarande för att under torrperioder kunna vädra bort eventuell fukt på vinden. Därför rekommenderas fortfarande ventiler på gavelspetsarna.

Ett säkrare sätt att minska luftfuktigheten är att öka temperaturen genom att minska isoleringen med någon decimeter. Den lilla ökningen av energiförluster uppvägs väl av en minskad mögelrisk.

Vindsutrymmet ska kunna inspekteras i sin helhet för att man ska kunna upptäcka eventuell mögeltillväxt i tid.

 Tilläggsisolering av befintlig vind

I detta sammanhang måste särskilt varnas när tilläggsisolering av äldre hus utföres. Med stor säkerhet är vindsbjälklaget otätt för luftgenomsläpp varvid varm fuktig luft från bostadsutrymmet vandrar upp till vinden. Genom att vindsbjälklaget tidigare varit dåligt värmeisolerat har värmeläckage gett vindsutrymmet en relativt hög temperatur så att den klarat fukttillskottet.

Ökas nu värmeisoleringen blir vindsutrymmet direkt kallare (vilket är meningen) men då klarar inte vindsutrymmet att ta emot den fuktrika luften med följd att kondens uppkommer. Uttorkningen försenas

också av att vindsutrymmet blivit kallare varvid man skapat en farlig grogrund för mögel och röta. En ökad vindsventilation kompenserar inte den fuktobalans vinden nu utsätts för. Om man ändå tilläggsisolerar gäller det att hålla vinden under noggrann uppsikt de närmaste vintrarna.

 Egenkontroll

Egenkontrollen kommer här att framför allt handla om att visuellt bedöma noggrannheten i utförandet, främst av lufttätningen av vindsbjälklaget. Okulärt kontrolleras att plastfolien är väl tätad överallt, särskilt vid genomföringar och svåra anslutningar, t ex mellan stödben och mellanbjälklag. Och att inga ledningar eller annat går igenom tätskiktet. Om det finns genomföringar ska dessa vara täta. Okulärt kontrolleras även att inte tätskiktet blivit skadat under eller efter montaget.

Se även till att det går att inspektera hela vindsutrymmet.

• Kontrollera visuellt att tätskiktet sitter på rätt sida om vindsbjälklaget och är intakt.

• Kontrollera visuellt att tätskiktet inte är otätt vid genomföringar till vindsbjälklaget, särskilt vid vindsluckan och installationsgenomföringar.

• Kontrollera fukttillståndet på vinden kontinuerligt under de närmaste vintrarna.

Vindsbjälklaget måste vara absolut tätt mot fukt från innerluften

Bilder och texter finns i boken Bygg- och kontrollteknik för småhus.

Där återfinns ytterligare ett 40-tal beskrivningar av olika konstruktioner